Lusten ligger i lärandet

För någon vecka sedan fick en lobbyorganisation stort medialt utrymme genom att DN publicerade deras upprop för mer idrott i skolan. Skälet som anfördes var att mer skolidrott skulle minska antalet överviktiga barn. Nu tar ledarsidan i samma tidning upp ämnet igen, men trycker framför allt på att innehållet och kvaliteten i undervisningen spelar roll för vilket resultat idrottslektionerna får för eleverna.

Det kan inte sägas nog så många gånger:

[Om] man känner sig säkrare ökar lusten att självmant hålla kroppen igång, också utanför gymnastiksalen.

Samma resonemang kan föras för andra ämnen, inklusive matten. Lust, pratas det mycket om (fast inte allisansen - i deras valmanifest för skolan nämndes inte ordet lust). Det ska kännas lustfyllt.

Det förväntas jag som mattelärare skapa genom underhållande undervisning som lurar barnen att lära sig och tycka om matte. De ska lära sig utan att anstränga sig och utan att fatta att det är matte - det där tråkiga, svåra, hemska ämnet - som de sysslar med. Andra lärare, icke-mattelärare, menar att eleverna ska motiveras till matte genom att göra den rolig (och därmed höja skolans formella resultat som visas upp utåt). Kopplingen är skenbar. Svaret blir "detta är inte matte". Eller "att spela spel är också matte". I båda fallen motiveras sällan eleverna till mer matte.

Poängen är att eleverna ska känna tillit till sin egen förmåga. Det är först då som vi kan se attitydförändringar i positiv riktning. Och att de förstår varför det är viktigt att kunna det de lär sig. Det är skönt att läsa en ledare som utgår från detta. Känner eleven att hon lär sig, att hon utvecklas, att hon känner att hon kan, så blir det också roligare. Lusten ligger i framstegen, i själva lärandet.

Varför måste nyttan med matte bevisas?

Visst är det så - säger jag, matteläraren - att mer matte gör dig smartare. Fast det har jag inte en aning om. Det är något jag säger ibland. Men det döljer en förlegad syn på intelligens som dessvärre kan låsa elevers lärande i matematik.

Och det blir ju inte bättre av att forskare tror sig bevisa att matte gör dig smartare. I DN idag kan man läsa om att matte gör dig bättre i naturvetenskapliga ämnen och om docenten som tar denna slutsats som intäkt för att kräva mer matte på gymnasiet. Självklart är det så att samvariation i betyg inte bevisar ett orsakssamband (vilket är den stående invändningen mot studien i bloggsverige).

Intressantare är att diskutera varför vi överhuvudtaget känner oss nödgade att bevisa matteämnets nyttoeffekter på tänkandet för att ge skolämnet legitimitet. För att det skulle motivera elever? Knappast. Argumentet framförs ju mest av de som är duktiga i matte. Självhävdelse, kanske? Ett sätt att rättfärdiga det egna livsvalet när så många andra tycker att man är konstig som gillar matte?


En parentes: För egen del har jag ämnen som filosofi, svenska och statsvetenskap skolat mig i logiskt tänkande och kritiskt, vetenskapligt förhållningssätt. Inte matten.

Valfrihet väger tyngre än värdegrund?

Visioner om svensk skola handlar om två saker, menar Lotta Fogde i DN idag: ordning och reda samt friskolor. Om det senare handlar hennes ledare.

Valfrihet är borgarnas ledord och det har prioritet över allt. Inklusive att välja skola. Även för kommuner som vill slippa att följa lagar som gäller för kommuner. Så varför inte starta en kommunal friskola. En contradiction in terms men faktiskt en realitet i Sverige idag. Kommuner kan vara huvudman för en skola men genom lite trixande frigöra sig från de lagar som kommunen egentligen måste följa som varande skolhuvudman. Varför inte ändra lagen, kan man undra, så att friskolor och kommunala skolor agerar på samma arena? Som det nu är har friskolor (ojusta) konkurrensfördelar framför kommunala skolor.

Ulveaus exemplifierar sitt resonemag i samma tidning om religionsfrihetens starka ställning med Plymouthbröderna som nu startar friskola. Det är klart att det blir problem att gå i en vanlig skola om man som Plymouthbroder inte får äta tillsammans med icke-bröder och inte får delta i undervisning om SO, eftersom de inte ska delta i detta samhälle, berättar en lärarkollega för mig. Ändå ska det samhälle som de tar avstånd ifrån bekosta deras skola och bidra till att barnen får så lite kontakt som möjligt med icke rättrogna. Så fungerar en demokrati med yttrande-, åsikts- och föreningsfrihet.

Möjligheten att avskärma elever från samhället var kanske inte huvudskälet bakom friskolereformen men det har blivit en reell konsekvens. Det får vi ta - allt för valfrihetens skull. Eller? Vilken status har då läroplanens tal om demokrati, generositet, tolerans, förståelse, medmänsklighet, jämställdhet, mångfald, kan man fråga sig. Ganska liten faktiskt. Värdegrunden i läroplanen väger lätt, valfriheten väger tyngre. Inklusive valfriheten för en enskild rektor eller vem som helst att göra om "sin" kommunala skola till friskola.

Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på.
Lpo94 1 kap

Å andra sidan. Mångfald innebär att det finns många olikheter, många att välja bland. Generositet förutsätter att det finns någon fattigare eller svagare att hjälpa. Förståelse bygger på att det finns en person att klappa på huvudet. Medmänsklighet skulle inte behövas om alla människor hade det lika bra som jag. Tolerans kräver att det finns någon annan att tolerera, någon som inte är som jag och som jag inte gillar.

Värdegrunden bygger redan på ett vi-och-dom-samhälle. Valfriheten förtydligar och legitimerar det bara.

Inte ett ord om kost!

Barn väger alldeles för mycket, och en rad läkare och idrottare på DN Debatt kopplar samman detta faktum med att antalet idrottstimmar i skolan minskat och att föräldrar sätter barnen framför teven istället för att spela fotboll.

För 15 år sedan var detta inget problem. Spontanidrotten var utbredd och dator och tevespel hade inte gjort sitt intåg i Sverige. Dessutom hade barnen fler idrottstimmar i skolan.

Dessa "fakta" kan ifrågasättas men det intressanta är (som vanligt) sambandet mellan problembeskrivning och lösning.

Här har vi ett problem. Barn väger för mycket. Problemet beskrivs inte på det individuella planet utan på samhällsplanet, med förändringar i sysselsättningsmöjligheter och i samhällstermer med höga sjuktal och höga samhälleliga kostnader. Lösningen måste då också självklart ligga på samhällelig nivå. Vilken organisation brukar förknippas med barn och samhälle? Självklart skolan.

Skolan är lösningen. Skolan ska ha fler timmar idrott. Undertecknande av artikeln vill ha en timme om dagen, och menar sig ha stöd av det så kallade svenska folket. (Längre skoldagar ger inte bättre skolresultat, skriver Hedvall i en notis på ledarsidan i samma tidning. ;-) Genom att lägga lösningen på skolan förskjuts ansvaret från föräldrarna.

Eftersom skribenterna inleder artikeln med att åberopa "alla fakta", som inkluderar (utan att ange källa) att var fjärde svensk 7-åring är överviktig, så vore det intressant om de dels åberopat fakta för att fler idrottstimmar i skolan åtgärdar problemet, dels tagit med belagda fakta vid problembeskrivningen.

För fem år sedan skrev tre forskare på samma debattsida en artikel om att mer skolidrott inte hjälper mot barnfetma.

Argumenten för den ökade aktiviteten har varit att dagens barn rör sig för lite och alls inte i samma omfattning som förut. Dataspel och tv-tittande gör dem stillasittande. De blir överviktiga. Deras framtida hälsoutveckling blir lidande. Barnen anammar inte en hälsosam livsstil i unga år, de förväntas därför förbli inaktiva även i vuxen ålder och utsätts då för hög risk att utveckla kroniska och invalidiserande sjukdomar. Därför är idrott på skolschemat en folkhälsofråga av stor betydelse, framhålls det.

Alla dessa argument har nu använts så flitigt att de närmast etablerats som sanningar. Dessvärre. Vad har vi för objektiva bevis för att barnens totala fysiska aktivitet minskat? Praktiskt taget inga!

Och det finns inga nya fakta i dagens debattartikeln som skulle ändra läget.

Ett brittiskt forskarteam presenterade häromåret en jämförande studie om huruvida fler timmar idrott på skolschemat gör att barnen rör sig mer. Deras svar blev nej. Den sammanlagda aktivitetsnivån för barnen stod stilla. Barnen verkade ha ett eget bestämt rörelsebehov som inte påverkades av fler eller färre timmar skolidrott. (Jag har letat efter en länk till undersökningen utan framgång.)

En annan studie som de glömmer bort i sin iver att slå ett slag för idrottsämnet är att Folkhälsoinstitutet funnit att antalet feta och överviktiga 10-åringar har sjunkit. Även chefen för Rikscentrum för överviktiga barn vid Karolinska universitetssjukhuset ser att barnen blir mindre feta i vissa delar av Sverige. Hans förklaring att så sker är inte mer idrott utan bättre kost.

Trenden är vänd - och det utan fler timmar idrott i skolan. Kosten framhålls som nyckeln till detta trendbrott. Men om kost skrivs det inte ett ord i debattartikeln. Inte ett enda ord.

Fast det är klart. Skulle man ta in kosten i kalkylen skulle den självklara lösningen inte vara fler timmar idrott på schemat.

Men hallå, förskollärare och fritidspedagogerna då?

Läser att rörmokare är största bristyrket. Nyheten lyfts fram av Dagens Nyheter. Rörmokare och andra yrken i byggbranschen - det är där jobben finns. Det är de yrkena som ungdomar bör satsa på, menar skribenten med stöd av företagsrådgivare.

Men enligt grafiken är det förskollärare och fritidspedagoger som det skriks efter. Om det sägs inte ett ord i artikeln ...

Sossarna utmanar borgarnas lyssna-och-lyd-skola

Sossarna har insett att skolan är ett område där de misslyckats. Att de förknippas med flumskola. Så nu har de börjat arbetet mot en reformering. De inleder med att ställa nio frågor. En av frågorna lyder:

• Hur ser en socialdemokratisk politik ut för ordning, reda, trygghet och studiero i skolan?

Vi förstår att deras politik ska skilja sig från borgarnas politik i denna fråga. Borgarna har nyss fått igenom en ändring i skollagen som tillåter omhändertagande av störande föremål.

I valmanifestet skrev borgarna:

Lärare och rektorer ska ha tydliga befogenheter i skollagen för att åstadkomma ordning och reda – t ex att omhänderta störande föremål, visa ut en störande elev ut klassrummet, ge stökiga elever kvarsittning, stänga av en elev tillfälligt eller flytta en stökig elev permanent till en annan skola. Skolk bör anmälas hem samma dag och ska skrivas in i elevernas betyg. I utvecklingssamtal ska elevernas uppförande beröras. Sådan information kan också ske i form av skriftliga omdömen.

Mot denna syn på fostran och undervisning invänder sossarna:

Kraven på ordning får inte kväva barnens "livsnerv, oppositionslusta och kreativitet" ...

Tack för att någon vill diskutera begreppet "ordning och reda" och synen på eleverna. Under täckmanteln om arbetsro döljer sig en gammaldags syn på uppfostran men också på vad skolan är till för. För inte är det så att våra barn ska gå i skolan för att lära sig lyda? Att deras uppförande som tonåringar ska förfölja dem som vuxna? Att vi ska skapa incitament till samarbete och lärande genom hot om bestraffningar?

Sossarna har mycket att vinna. Skolpolitik handlar om att skapa framtidens samhälle och framtidens individer. Sossarna bör utmana borgarnas skolpolitik som kännetecknas av anpassning, och som, om de gneomför sitt valmanifest,

... skapar en skola som i huvudsak reproducerar, eller t.o.m. ökar skillnaderna, mellan de sociala grupperna i dagens Sverige.

Författarna till den här citerade uppsatsen skriver avslutningsvis:

Frågan är om alliansens program inte missar de problem som uppkommit i skolan i det moderna samhället. Med sina starka kopplingar till 1950-talet och även 1930-talet, kan man fråga sig om alliansens reformförslag verkligen kan betraktas som modernt. Vi menar att man ur ett utbildningsfilosofiskt historiskt perspektiv knappast kan kalla alliansens reformer för "En modern utbildningspolitik för Sverige".

Lika lön för lika arbete

Lärarfacken vill höja lärarlönerna - och det rejält.

Lärarnas löner har ökat med max 2 procent sista året. Kommunal har lyckats få 13 procent på tre år, jämrar sig ordförande för Lärarförbundet.

Det är inte rättvist att jämföra lönepåslag i procent. 13 % kan vara rätt schyssta slantar för en dirre men skitlite för en städare. Vi måste börja snacka spänn.

På teve jämför ordförande för Lärarnas riksförbund med riksdagsmännens löner. År 1966 var de lika. Idag tjänar en riksdagsman dubbelt så mycket som en lärare.

Vad lär vi oss av detta? Att lärarna var överbetalda för 40 år sedan? Att en riksdagsman har mer ansvar än en lärare? Att det idag är svårare att få folk att engagera sig politiskt medan lärare vill folk bli i parti och minut?

Eller lär vi oss att makt korrumperar? Att de som kan sätta sina egna löner får högre löner än de som inte har samma möjlighet?

Eller lär vi oss att lärarfacken gjort ett uselt jobb?

Matematik och mystik

Talet 7. Datumet 070707 har just passerat - och 7 nya underverk korats. Nästa år 080808 ska naturens 7 underverk utses.

Om talet 7, om talmagi och om Pythagoras skriver Håkansson på DN Kultur. Bland annat påstås att Pythagoras - han med satsen - ska ha uppfunnit "den moderna vetenskapliga metod som hela vår västerländska civilisation vilar på", eftersom han menade att "Sanningen skulle frammanas med logik och matematiska bevis".

Intressant att notera är att Pythagoras ledde ett hemligt sällskap som sökte svaret på universums gåtor medelst matematik (som för dem bara omfattade de positiva heltalen - vilket bland annt innebar att man inte kunde räkna ut diagonalen i en kvadrat med sidan 1). Det är väl knappast så Håkansson vill framställa matematiken och den moderna vetenskapen, som något halvreligiöst som bedrivs i slutna sällskap enkom för invigda? Nej, det menar hon inte. Hon vill bara slå ett slag för talmagin.

Håkansson påstår att kopplingen mellan matematik och mystik är en anledning varför "talen fortfarande spelar en så viktigt roll för oss". Jag skulle vilja se det argumentet i kursplanen för matematiken i grundskolan!



PS. Den matematiska metoden att ställa upp en sats och sedan bevisa den med hjälp av andra redan bevisade satser, brukar tillskrivas Euklides. DS.

PPS. Den moderna vetenskapliga metoden bygger inte på tänkande i första hand utan på empirism - dvs inte att tänka och resonera sig fram till "sanningen" utan att utsätta tankarna för empirisk prövning - och faderskapet tillskrivs vanligen Aristoteles. DS

I upplysningens tjänst

Det går knappast att utbilda bort oönskade åsikter.

Det är ett av huvudbudskapen i Hanne Kjöllers ledare från igår. Under rubriken "Värna vissa värden" skriver hon om att terrorister numera inte är den outbildade, fattige mannen utan framtidsutsikter, utan tvärtom till synes integrerade, välutbildade, inte sällan välbärgade män.

Slutsatsen är att det inte går att utbilda bort dessa farliga åsikter, åsikter som hävdar att det är okej att gjuta andras blod. Skyldigas eller oskyldigas.

Det blir ännu intressantare om vi vrider på perspektivet. För att komma till den slutsatsen måste hon och många med henne ha den motsatta uppfattningen, nämligen tron på att utbildning integrerar, att vi kan utbilda bort avvikande åsikter som inte är förenliga med frihet, jämlikhet och broderskap.

Ja, vi är upplysningstidens barn. Att vi tror så stenhårt på förnuftet, på vårt förnuft, på vår världsbild, på vårt sätt att uppfatta rätt och fel, att det blir en fråga om okunskap om dessa värderingar inte delas av andra. De andra blir de outbildade, de blir barbarerna, de lägre stående. Men de kan bli som vi. Om vi ger dem utbildning, om vi sprider ljuset och gör det möjligt för dem att lära sig det vi kan. Då kommer de också att bli upplysta. Som vi - nästan i alla fall. De kan bli integrerade.

Folkskolan kom till inte för att lära barnen läsa, utan för att ingjuta en viss moral, ett arbetets och pliktens moral, i barnen från de lägre klasserna. Den synen på utbildning och på oliktänkande tycks leva kvar starkare än vi kanske är medvetna om.

Knivar, tändare, mobiler, kepsar, ...

När skolan börjar igen i augusti är det helt okej att ta grejer från elever om jag tycker att de stör (Skollagen 1 kap 20-22 §§).

Egentligen är det ingen skillnad mot vad som praktiserats på min skola. Vi lärare beslagtar mobiler och kepsar (vilka båda anses störande för undervisningen) dagligen för att lämna tillbaka dem efter skoldagens slut. Jag har inte varit bekväm med denna praxis då den enligt mig inte varit förenlig med nuvarande lagstiftning. Men nu blir det okej att göra det som lärarna alltid verkar ha gjort.

Viktigt att notera är § 22 som säger att om föremålet inte lämnas tillbaka efter lektionens slut ska en skriftlig rapport skrivas. Det har vi aldrig gjort. Ännu mer dokumentation med andra ord.

Jag har beslagtagit och ibland även handgripligen tagit saker ur elevers händer. Det har rört sig om fickknivar, tändare, sprayflaskor. Varefter jag ringt till deras föräldrar och berättat om situationerna. Ingen av föräldrarna har hävdat att jag agerat fel. Tvärtom, de har i nästan samtliga fall sagt till sina barn att de inte ska ta med sig sakerna till skolan. Vilket de alltså ändå gjort. Fickknivar typ schweizisk armékniv har lämnats tillbaka till elever, medan andra föremål stannat i min låda.

Skolverket har inte gjort gett ut några råd kring den nya lagen (än). Det har sagts nånstans att vi får leta igenom väskor och skåp, bara det inte sker med tvång. Jag skulle gärna vilja ha det klarlagt vilka föremål som jag får ta under vilka omständigheter - vad innebär att "omhänderta föremål som används på ett sätt som är störande för skolverksamheten" (Skollagen 1 kap 20 § som träder i kraft 2007-08-01)?

Kan en nätsajt ersätta undervisning?

Problem: Ökat antal tonårsaborter
Lösning: Information på nätet

Hmm. Alltid intressant att fundera över huruvida en föreslagen lösning definierar problemet. Eftersom lösningen är att informera måste orsaken vara brist på information eller kunskap.

Det som framförts i media är att orsaken bakom det ökade antalet tonårsaborter är bristfällig undervisning i sex- och samlevnad i skolan. I en artikel om kd säger socialminister Hägglund:

- Ingen har sammanställt vad som görs ute i landet för att förebygga oönskade graviditeter bland unga kvinnor, vilka metoder som fungerat bäst. Vi ska kartlägga situationen, och sprida goda exempel.

Detta var för drygt en vecka sedan. Nu kommer svaret: en virtuell ungdomsmottagning. Det är socialminister Hägglund och ungdoms- och jämställdhetsminister Sabuni lösning för att minska antalet tonårsaborter, mängden könssjukdomar och psykiska problem bland unga.

Webbsidan ska ge information inom en rad områden som är viktiga för unga. Det rör frågor om bland annat könsroller, kroppens utveckling, preventivmedel och relationer men även frågor om mäns våld mot kvinnor och om att leva med hederstraditioner.

Visst är det käckt att regeringen äntligen inser att webben är en bra kanal - men löser det verkligen problemet? Syftet med den virtuella mottagningen är att:

Ge möjlighet att utveckla sunda relationer med andra, förbättra de ungas hälso- och livssituation samt förebygga oönskade graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar.

Tror minstrarna att en sajt på nätet gör att tonåringar knullar antingen mer sällan eller mer säkert?

Det ska bli ytterst intressant att läsa utvärderingen av hur denna satsning för arton mille föll ut - för de planerar väl att studera effekthemtagningen (som borde vara praxis för alla IT-satsningar som görs) - om det är den metoden som fungerar bäst mot oönskade tonårsgraviditeter.

Om nu en av orsakerna är brister i skolan, vore kanske den mest naturliga lösningen på problemet att stärka undervisningen (t ex genom fortbildning, kringresande lärare, utökad ungdomsmottagning med närmare samarbete med skolorna). Precis som man gjorde med den bristande simförmågan. Här har vi en mängd ungar som inte kan simma men som badar och tyvärr också drunknar. Istället för att göra det möjligt för dessa barn att på sin fritid och genom föräldrars försorg lära sig simma så åläggs detta skolan. Eftersom det ses som ett invandrarproblem

- Många av barnen som kommer till Sverige från andra kulturer är ovana att bada och simma och så kommer de hit och vill göra som de svenska barnen. Då gäller det att skolorna kan erbjuda dem en bra simundervisning, säger Anders Wernesten [från Svenska livräddningssällskapet].

Vid bristande simkunnighet måste alltså skolan gå in och kompensera för barnens bakgrunder. Men inte när det gäller sex och samlevnad - då satsar inte regeringen på skolan, bara på en webbsajt. Trots att de flesta som drunknar är äldre män ...