Gymnasiet idag: Höga krav och sortering av eleverna?

Sossarna erkänner på DN Debatt via Morgan Johansson att gymnasiereformen i början av 1990-talet var ett misslyckande, alltså beslutet att alla gymnasielinjer blev 3-åriga och skulle ge högskolebehörighet. I ingressen står det:

Vi gjorde en felbedömning när vi ställde för stora krav på elevernas kunskapsnivå i gymnasiets så kallade individuella program.

Det individuella programmet är främst till för de elever som inte klarat godkänt i något av grundskolans tre kärnämnen: svenska, engelska eller matematik. De eleverna har alltså redan med sig för lite kunskap från grundskolan. Det är därför inte så himla förvånande att de har svårt att klara även gymnasiets krav. Då hamnar de på det individuella programmet.

Sedan finns det många som klarat godkändgränsen i nian med nöd och näppe och med lite välvilja från lärarnas sida. En mattekurs (Matematik A) är obligatorisk på alla program, och om man ser till innehållet är det ytterst lite som är nytt jämfört med grundskolans matematik. Men har man inte en någorlunda stabil grund att stå på trots sitt G i betyg från grundskolan, då kan det bli tufft. Det är kanske inte ändå så förvånande att det individuella programmet är ett av de största på gymnasiet.

Att inte få betyg i matematik är många av mina elevers skräck och blir en drivkraft till att jobba. Denna yttre (negativa) motivation kommer ofta först sista året i grundskolan och då kan det finnas mycket att ta igen. De får jobba hårt och inte sällan välja bort moderna språk (spanska/tyska/franska) och ibland även andra ämnen (så kallat anpassad studiegång).

Problemen grundläggs inte i gymnasiet, de skapas inte där, men det är där de blir extra tydliga. För där sorterar vi eleverna. Du klarar det, varsågod. Nähä, du klarar det inte - då får du inte vara med här. Du får gå där borta.