Nu måste jag

Terminen är slut och så här i efterhand önskar jag att jag kunde gå tillbaka och läsa om mina intryck och tankar som jag bar på när jag började på skolan. Nu känner jag mig invand, ofräsch och insnöad. Nu är jag kontaminerad.

Det låter rätt hemskt. Det positiva är att det kan bara bli bättre.

Det ska bli skönt att slippa gnället i ett par månader. Ja, jag har också gnällt men framför allt har jag varit undfallande och inte sagt ifrån fast jag egentligen borde. Och jag gillar inte det. Att falla in i det där gråa molnet av skitsnack. Det är svårt att slå bort det, att stå utanför. Speciellt som ny.

Som ny har jag haft fördelen att kunna stå vid sidan om och iaktta. Jag önskar att jag skrivit ned dessa iakttagelser för nu har jag blivit en del av systemet. Jag kan inte längre stå med ena benet utanför, för nu ska jag vara kvar på skolan nästa läsår.

Det stör mig att energin dränerats och jag tappat skärpan i mitt seende, i mina reflektioner. De har sakta glidit över i en grå massa av gnäll. Så som man gör på skolan.

Jag börjar bli en lärare och en kollega som jag inte vill vara. Hjälp mig!