Mål som drivkraft gör kunskap till bytesvara

Eleverna ska driva sin egen lärprocess. För att kunna göra det måste de veta vart de är på väg mot.

Om jag vill att eleverna ska prata matte, och därför har en gruppövning eller att de ska presentera sina statistiksa undersökningar för varandra kommer frågan blixtsnabbt: "Det står inte i målen." Nej, det står inte i uppnåendemålen.

Argument som att det är viktigt att kunna tala om matematik, att kunna uttrycka sig så att andra förstår, att kunna diskutera matematiska problem, tolkningar och möjliga lösningar liksom dess fördelar och nackdelar, det duger inte. Ett sådant svar accepteras inte. Det står inte i målen. Om jag däremot upplyser eleverna om att ett av delproven i nationella proven i nian är muntligt, så blir de intresserade och deltar aktivt i undervisningen.

Samtidigt, i en annan del av skolvärlden,

"... är det viktigt att påpeka att regeln om att alla mål och betygskriterier ska vara uppfyllda för betyget Godkänd inte är tänkt att leda till att läraren ska genomföra någon form av mekanisk avprickning av varje mål och varje betygskriterium. Läraren måste alltid göra en sammanfattande professionell helhetsbedömning av elevens kunskapskvaliteter utifrån betygskriterierna för ett betygssteg." Så skriver Skolverket.

Även om läraren inte gör avprickningen så gör eleverna det. Just genom att göra eleverna medvetna om målen som de ska uppnå när de går ut nian skapar vi målkåta elever snarare än kunskapstörstande, utvecklingsinriktade individer. Vi främjar också en starkt individcentrerad syn på kunskap eftersom allt som görs ska vara bedömningsbart på individnivå. Grupper och samarbete göre sig inte besvär.

- Vad ska göra för att nå det här målet? frågar eleven.

Att göra blir synonymt med att kunna. Några lärare vill inte tala om hur arbeten kommer att bedömas för om de ger den informationen i förväg, så ger de i princip iväg ett godkänt betyg. Eleven behöver inte tänka själv. Men, invänder jag, det är väl självklart att eleverna ska få veta utifrån vilka kriterier deras arbete kommer att bedömas?

Skolverket igen:

Det finns en uppenbar risk att frågor som gäller betyg och betygsättning får en alltför dominerande roll i skolarbetet och i kommunikationen mellan lärare och elev. Detta förstärker synen på kunskap som något som främst har bytesvärde, det vill säga kunskap blir värdefull endast i den mån den kan bytas mot betyg, vilka senare kan bytas mot attraktiva utbildningar.

En sådan syn på kunskap har inte stöd i läroplanen och bör därmed inte uppmuntras genom alltför stark betoning av betygsfrågor och betygsunderlag. Samtidigt är givetvis betygsfrågor viktiga. Det är lärarens uppgift att finna en lämplig balans mellan elevens rätt till information om betygsunderlaget och vikten av att lyfta fram värdet av kunskapen som en del i elevens framtida utveckling.

Problemet är att majoriteten av eleverna (på min skola, ska tilläggas) inte verkar intresserade av kunskap för en diffus framtid. Kunskapen ska vara funktionell - antingen transformerad till ett betyg som öppnar dörrar till framtiden eller som något som är användbart här och nu. Eftersom det senare ofta inte gäller (för den mer abstrakta matematiken men jag ser detta i flera ämnen) återstår det förra.

Genom att använda mål att uppnå och betyg som drivkraft för att eleverna ska ta ansvar för sitt skolarbete och sitt eget lärande målar vi in oss i ett hörn där kunskap blir synonymt med prestation, en prestationen som byts mot ett betyg.

- Marg! Här!
Eleven lämnar över ett papper:
- Har jag nått målet nu?