I upplysningens tjänst

Det går knappast att utbilda bort oönskade åsikter.

Det är ett av huvudbudskapen i Hanne Kjöllers ledare från igår. Under rubriken "Värna vissa värden" skriver hon om att terrorister numera inte är den outbildade, fattige mannen utan framtidsutsikter, utan tvärtom till synes integrerade, välutbildade, inte sällan välbärgade män.

Slutsatsen är att det inte går att utbilda bort dessa farliga åsikter, åsikter som hävdar att det är okej att gjuta andras blod. Skyldigas eller oskyldigas.

Det blir ännu intressantare om vi vrider på perspektivet. För att komma till den slutsatsen måste hon och många med henne ha den motsatta uppfattningen, nämligen tron på att utbildning integrerar, att vi kan utbilda bort avvikande åsikter som inte är förenliga med frihet, jämlikhet och broderskap.

Ja, vi är upplysningstidens barn. Att vi tror så stenhårt på förnuftet, på vårt förnuft, på vår världsbild, på vårt sätt att uppfatta rätt och fel, att det blir en fråga om okunskap om dessa värderingar inte delas av andra. De andra blir de outbildade, de blir barbarerna, de lägre stående. Men de kan bli som vi. Om vi ger dem utbildning, om vi sprider ljuset och gör det möjligt för dem att lära sig det vi kan. Då kommer de också att bli upplysta. Som vi - nästan i alla fall. De kan bli integrerade.

Folkskolan kom till inte för att lära barnen läsa, utan för att ingjuta en viss moral, ett arbetets och pliktens moral, i barnen från de lägre klasserna. Den synen på utbildning och på oliktänkande tycks leva kvar starkare än vi kanske är medvetna om.